Nr. 11 – Gustaf Törnros
Nr 11 Gustaf Törnros 1887-1941, Fredrikshofs IF. Han blev 4:a i maraton OS 1906 i Aten och var den förste svensken i världselit på maraton. Han vann SM i maraton 1911 och 12.
Nr. 10 – Bruno Söderström
Nr 10 Bruno Söderström 1881-1969, IFK Stockholm. Han tog brons i stav vid OS 1908. Han vann SM i stav 1902, 04, 06, 07 och satte svenskt rekord i stav flera gånger. Bruno var styrelseledamot i Svenska Idrottsförbundet och var ledamot i RF:s överstyrelse. Han startade Idrottsbladet 1910. Han införde bowling i Sverige.
Nr. 9 – Knut ”Knatten” Lindberg
Nr 9 Knut ”Knatten” Lindberg 1882-1961, Örgryte IS. På OS 1906 var han ende europé i finalen på 100 m, där han kom sexa. Dessutom tog han silver i spjut och kom femma i femkamp. Han sprang i silverlaget på 4 x 100 m på OS 1912. Han vann SM på 100 m 1902, 04-09, 11 och 12, på 200 m 1908, 09 och 12 samt i häck 110 m 1907-09. Han hade svenska rekord på 100 m, 200 m, och 110m häck. Hans rekord på 100 m, 10,6 stod sig i 30 år, tills Lennart Strandberg slog det. Det var dessutom världsrekord några år.
Nr. 8 – Edward Dahl
Nr 8 Edward Dahl 1886-1961, Sundbybergs IK. Bronsmedaljör på 5 engelska mil på extra-OS 1906. Svensk mästare blev han på 10.000 m 1905, på 1500 m 1905 och 06 och på 800 m 1908. Han innehade svenska rekord på 1500 m, 3000 m och 5000 m.
Nr. 7 – Johan (John) Svanberg
Nr 7 Johan (John) Svanberg 1884-1957, Fredrikshofs IF. Svanberg var en riktig all-roundlöpare. Han vann SM på distanser från 1500 till maraton. Silvermedaljer blev det på 5 engelska mil och maraton i OS 1906, bronsmedalj på 5 engelska mil på OS 1908. Han vann SM på 1500 m 1907 och på 10.000 m 1906 och 07. Han satte ett flertal svenska rekord. Senare försörjde han sig som proffslöpare i USA.
Nr. 6 – Kristian Hellström
Nr 6 Kristian Hellström 1880-1946, IF Sleipner. Kristian tog brons på 1500 m och blev 5:a på 800 på ”extra-OS” 1906. Han vann SM på 500 m 1900, 1500 m 1900 och 01 och 10.000 m 1902. Han vann flera engelska, tyska och österrikiska mästerskap och han innehade 19 skandinaviska rekord. Kristian Hellström var generalsekreterare OS i Stockholm 1912. Han var initiativtagare till Dicksonpokalen, Sleipners terräng och Dagbladsstafetten. Under några år Internationella Idrottsförbundets förste sekreterare.
Nr. 5 – Hjalmar Mellander
Nr 5 Hjalmar Mellander 1880-1919, IFK Halmstad. Han tog guld i femkamp och blev 4:a i längd och spjut på OS 1906. (OS 1906 räknas inte som ett ordinarie OS, det betecknas som ”extra”. Detta fördunklar ju inte de prestationer som uppnåddes!) Hjalmar vann SM i längd och på 400m 1904. Hans liv blev kort; när han hjälpte en drunknande på Isle of Man, överansträngde han sig och avled.
Nr. 4 – Eric Lemming
Nr 4 Eric Lemming 1880-1930, Örgryte IS. Han började sin OS-karriär med fjärdeplatser i höjd, slägga och stav vid OS 1900 i Paris. Han tog vid OS 1908 guld i spjut fri stil, med fattning om spjutets mitt. Till sist vid Stockholms-OS 1912 vann han guld i spjut med bästa hand och blev 4:a i spjut sammanlagt. Vann SM i spjut båda händer och stav 1899, spjut 1902-05, 07-09, 11, 12, kula båda händer 1904, 05, 08, 09, 15, 17, diskus 1903, 07, 08, slägga 1904, 05, 07, 08, 09. Lemming höjde världsrekordet i spjut åtta gånger, bäst 62,32, satte 6 svenska rekord i kula, 6 i diskus och 5 i slägga.
Nr. 3 – Frans Frise
Nr 3 Frans Frise 1879-1968, Örgryte IS. SM-vinnare i höjd 1900 och 02, i längd 1902 och 03, i tresteg 1902 samt slutligen i spjut båda händer 1900.
Nr. 1 – Carl Helgesson
Nr 1 Carl Helgesson 1871-1951, Örgryte IS. Carl Helgesson var föreningens förste medlem, alltså den som först uppnådde stipulerat antal poäng för Förbundets Hederstecken. Han var svensk mästare i kula båda händer 1896, diskus en hand 1896, 97, slägga 1896-99, femkamp 1898, brottning 1898. Dessutom 2:a på 100m 1896! Styrelseledamot i Svenska Idrottsförbundet (sedemera Svenska Friidrottsförbundet, SFIF).
När Helgesson avled 1951, skrev J. Sigfrid Edström följande i Svensk Idrott :
” Jag minns….
Nyligen avled i Göteborg handlanden Carl Helgesson. Han var en av förkämparna inom det svenska idrottslivet.
Jag minns huru Ivar Berger, Wilhelm Friberg, Leopold Englund, Carl Helgesson och jag under vinterkvällarna 1901-1902 afton efter afton sutto och dryftade idrottens framtidsproblem.
Jag minns hur vi skrevo tävlingsregler för allmän idrott, ty vi voro ju alla medlemmar av dåvarande Svenska Idrottsförbundets styrelse (senare Svenska Friidrottsförbundet).
Jag minns, hur tanken på Riksidrottsförbundet så sakta växte fram, en tanke som ju sedemera förverkligades.
Jag minns, hur Carl Helgesson arbetade som brottningsledare – brottning var nämligen på den tiden en del av Svenska Idrottsförbundets program. Under de olympiska spelen 1912 var det Helgesson, som ledde de svåra internationella tävlingarna i brottning. Så småningom lämnade han ledningen inom idrotten, men jag ihågkommer alltid hans kloka rådslag och hans kraftfulla lösning av de problem som förelades honom.
Stockholm i august 1951
J.Sigfrid Edström”