Chocken har inte lämnat oss att Hans ”Hasse” Lagerqvist har, efter en tids sjukdom, gått bort 22 juli i en ålder av 79 år. Närmast sörjande är hans sambo Yvonne, släkt och många vänner.

Hasse var mitt uppe i inomhussäsongen i sin gren stavhopp när sjukdomen slog till. Han hade just vunnit veteran-SM och skulle delta vid veteran-VM i Polen.

Det ovanliga men för Hasse det naturliga var att han efter sin elitkarriär med SM-tecken, svenska rekord och placeringar vid EM och OS (VM fanns inte än) fortsatte att tävla i veteranklasserna. Finns det någon motsvarighet att efter många år i världstopp fortsätta i världselit som veteran, en tidshorisont på 50 år!?

Hasse ingick in den grupp svenska stavhoppare i världseliten i slutet av 60-talet och början på 70-talet med John-Erik Blomqvist och Kjell Isaksson. Stavhoppet hade revolutionerats i och med övergång till glasfiberstavar. Hasse var på väg att revolutionera längdhoppet med att föreslå och praktisera volthopp, men den stilen godkändes inte.

Hans veterankarriär torde vara unik.1994 slog han t ex världsrekord i 50-årsklassen med 4.20 m. De 25 år som följde dominerade Hasse stavhoppseliten för veteraner jorden runt med rekord och mästerskap. Hans nätverk av friidrottsvänner var enormt. 

Redan för 10 år sedan kunde han berätta om ett mycket ungt stavhoppslöfte, Armand Duplantis, son till vännen och stavhopparen Greg. Hasse berömde redan då Armands teknik som han utövade i en specialbyggd stavhoppställning i familjens trädgård i Florida. Så sent som förra året coachade Hasse Armand inför hans fantastiska EM-seger.

Den legendariske finlandssvenske rikstränaren Gusti Laurell påpekade för många år sedan: ”Det finns ingen som Hasse i hela världen som kan så mycket om stavteknik som också har möjlighet att föra sina kunskaper vidare till utövarna”.

Vi vill påminna om Hasses betydelse i vår förening. Hasse var vår första manliga Fadderstipendiat 1968, ett stipendium som redan då delades ut till både ett manligt och ett kvinnligt friidrottslöfte. Hasse var styrelseledamot 1990 till 2018. Hans förankring som aktiv, tränare och ledare från lokal till internationell nivå gav ett djup i hans synpunkter och inlägg. Hasse hade en vidsyn och sakkunskaper utan åthävor som fick oss att lyssna noga. 

Han var ett exempel på den länk som finns mellan olika generationer friidrottare i vår förening med mödor och glädjeämnen som gemensam nämnare. Hans omtanke och stöd till den åldrande sprintern och vännen Anna-Lisa, olympier 1952, liksom Hasse en verklig globetrotter, var självklart för honom.

Vid SM-tävlingarna runt om i landet missade inte Hasse att följa den nya generationen stavhoppare. Vem var kvar på i arenorna allra längst på kvällarna om inte Hasse? Han ville följa stavhoppsförsöken för både män och kvinnor till slutet, och förstås finalerna. 

Han tävlade in i det sista bara dagar före sjukdomen överraskande slog till. Vilken gnista!

Hans Lagerqvist fattas oss, hans vänlighet och värme kommer vi att minnas länge, länge.

Friidrottens Stora Grabbar & Tjejer, genom Anne-Marie Nenzell

Tänk gärna på Hans Lagerqvists minnesfond för utveckling av svenskt stavhopp, c/o Friidrottens Stora Grabbar & Tjejer Pg 250478-5. Märk er gåva med ”Hans Lagerqvist”